arvet miljön tankarna?

inget av det var det som...

mellansteget och innanmätet blev sammansvurna... bestialiska slag på slag mot en mor från ett barn... rusningstrafik i bilen bakom ratten med ett vanvettigt barn... en tonåring som vars hela inre exploderat omedelbart av motståndet... nej du kan inte åka till en kompis när du mår dåligt... pandemipanik, uttrycket att vara i karantän... psykisk ohälsa... vanmakten i bilen med beskedet... nej... du kan inte slå mig för du inte kan åka till en kompis... mammans förtvivlan när bilen kränger på vägen... vanmäktighetens innersta skärande kniv som kopplar samman... länkar ihop minnen av allt... sedan kör hjärnan samtidigt igång problemlösnings aktionerna... gråten som tränger spränger och vrider sig ut till ett vrål men som bemästras...

som mamma ber hon milt sitt barn att sluta att slå och sparka... förklarar att det kan bli farligt... barnet drar i ratten fram och tillbaks... hjärtat skärs i små bitar inuti... tonåringen en flicka med total kollaps inom sig... destruktiviteten ett monster utan like... mördande panik skrik når hennes mun... hon skriker öronbedövande skrik i sin mammas öra... drar i ratten så att bilen drar in i plogkarmen... mamman stannar bilen... öppnar dörren och stapplar ut bort från slagen... andningen snörper sig i halsen medan tårarna sprutar av ren skär skräck...

hon springer runt till passagerar sidan öppnar dörren och lyfter ut sitt barn... du får gå hem nu... en kilometer från hemmet börjar barnet gå... mamman sitter kvar i bilen skakad och trasig... bulor och revor av slagen... hela handen har dottern bultat sin telefon fylld av hack... tiotals hack av en mobil som antagligen är trasig nu tänker hon när hon ser sin hand... hon har förlagt bilnyckeln... men efter tre djupa andetag hittar hon den... hjärtat bultar hårt och krampar i bröstkorgens spända rum...

andningen tar stopp... blicken blir stel och kall... dottern där hemma väntar på sin mamma... natten kommer med mer snöfall... bilen täcks av snömos... plogbilen drar upp bilen in i plogkarmen föraren märker inte bilen... mamman andas svagt men hon lever... dotterns utbrott har stillats men nu vill hon ta sitt liv...

hon söker igenom huset efter tabletterna... hon tar alla och sveper dem med all sprit som finns hemma... alsolsprit, handsprit och t-röd och den sista har kräkmedel i sig som tur är... mamman vaknar till i bilen som nu är omöjlig att ta sig ur... inplogad i snövallen kan hon inte öppna dörren... hjärtat knyter sig hårt...

dottern där hemma skriker mellan kräkningarn... när hon kräkts klart springer hon upp på övervåningen för att hämta rakblad... mamma har gömt dem... i snövallen försöker mamman ta sig ut... hon försöker hitta telefonen men när hon väl gör det orkar hon inte slå numret... dottern försöker ta alla morfintabletterna och lägger sig på soffan... hon somnar snabbt av utbrottet som tröttat... mamman kämpar fibrilt för sitt liv... hon startar bilen och hänger sig på tutan...

efter en halvtimme kommer den bil förbi och larmar bärgare och ambulans... dottern sover i sin dvala påväg in emot djupa mörka landskap... mamman förs till sjukhus medvetslös... hon har fått ett akut hjärtstopp... dottern ligger nu nära döden... mamman får hjärt och lungräddning... under veckan som gått har de båda kämpat med livet... dottern som blivit svårt deprimerad efter en våldtäkt...

mamman som slåss för att dottern ska få vård innan det händer något allvarligt... de kämpade och var på alla möten... mamman ringde och ordna upp allt med alla... det var ett jobb för tio personer på heltid för en vecka... när dottern krisar veckan innan fick hon tillkalla ambulans och polis... nu hade de sagt att de skulle vänta på "rätt" hjälp innan de kontaktade polisen igen... för polisen ville inte göra någon handräckning... mamman ville ha det för att det som hänt i bilen var inte första gången...

de var på väg från akuten mot hemmet när allt började om... nu var de både mamman och dottern skyddslösa... ingen skulle kunna föreställa sig tragedin... inte ens en mamma kan föreställa sig detta... just därför kom konsekvenserna av att de med erfarenhet sagt åk hem och vänta tills imorgon... för mamman och dottern kom aldrig morgondagen...

på en perrong väntade mormor på tåget hon var tyst... stumheten hade tagit sig in i henne... tåget gick mot sin dotters bostadsort... de två barnbarnen hos hennes dotter hade förlorat en storasyster... en man hade förlorat sin fru... en mor hade förlorat ett barn... idag skulle det ske det ingen ska behöva göra... begrava en mor och ett barn som dog för att ingen orkade med att se konsekvenserna...

idag skulle alla vara förlorare hur man än vände på det... hjärtan och släktband skulle slitas itu av detta faktum... straffet för underlåtenhet föll på de anhörigas bord... de skyldiga som nekade stöd och hjälp går alltid fria... ingen ville se eller förstå allvaret... efteråt finns alltid lösningen på ett problem... då kommer de skyddsnät att införskaffas för att rädda liv... då när det redan är försent...