längst ut på grenen
skinande, praktfullt
somrigt grönt

lösgör sig sakta
livserfaret, värdigt
höstligt gulrött

faller till marken
längtar vila och markens famn
stilla brunt

sover i jordisk mull
välförtjänt vaggat av varm is
i sotsvart väntan

reser sig i stammens skydd
vandrar retsamt uppåt
i regnbågens alla färger

letar sig ut till grenens spets
aggressivt, gömt i sprängfylld knopp
vitt