På oändliga hav
på stormiga vatten
Stod mannen vid rodret
i svarta natten

Helt kärlekslös stod han
för evigt fördömd
I hans hjärta
en längtan var gömd

En längtan om kärlek
och evig frid
En längtan till döden
förlåtelsens tid

Att landa i natten
i en kvinnas famn
Att äntligen
få komma i hamn

Frälsning för hans själ
frälsning för hans hjärta
Den sanna kärleken
kunde befria hans smärta

Kunde han tro
så kan väl vi
Sägnen säger
att han är fri

En osalig ande
en osalig själ
Som av villkorslös kärlek
har blivit hel