om jag vetat allt det där

allt det alla säger till en

om hur man är sig själv

om jag vetat jag var söt

om jag vetat jag var nog

om jag vetat jag var god

ja om... då hade det inte

varit någon fråga om... ...

men jag visste inte vad jag var

inte heller lade jag mig i ditt...

tänkte aldrig på vem du varit

och jag såg inte någon skillnad

inte heller några likheter alls...

världen intog mig först av allt

sedan hittade jag mig själv i den

där upptäckte jag dig som du...

och inte förrän nu i framtiden

kan jag förstå vad de gjorde då

de vuxna pekade ut sakerna att

lägga märke till eller kritisera...

om jag vetat att jag var underbar

om jag vetat att jag var fantastisk

om jag vetat att jag dög som mig

och det varit min inre ledstjärna 

ja då hade jag kunnat protestera

men när de sa att jag behövde se

se ut som alla andra såg ut... ... ...

och bära mig åt som en mainstream

fundera över vad andra skulle tycka

och absolut inte skämma ut någon

men ingen vet ju någonting sådant

när de börjar sin bana på vår jord

alla är ju barn i första början av allt

därför kom jag till en platt värld...

där kringelkrokiga figurer föllihop

de pressades ned under allt till slut

om jag vetat det funnits elaka typer

om jag vetat hur uträknande de var

om jag vetat att de var så utstuderade

och samtidigt vetat om mitt egenvärde

om någon berättat det för mig ja då kanske

då skulle det kanske ha varit annorlunda ...

då hade jag vetat vilka som hade gjort mig ont

och jag skulle ha sett mig om efter en ny värld

där mina drömmar kunnat få blomstra 

och få lov att nå verkligheten 

men nu blev allt förgäves

för att jag aldrig fick veta

att jag dög som jag är

och inte behövde vara alla till lags