Ett barns berättelse – så fick Göteborg sitt namn

På trappen stod ett barn med snuttetrasa i hand. På vägen utanför kom ett ekipage förbi från ett främmande land. Någon i sällskapet sträckte ut en hand. Det vinkades ett HEJ! HALLÅ! Och någon sade - Stig på stig på!

Barnet på trappen drog i sin snuttetrasa och viftade ett farväl medan han sprang efter ekipaget. Ingen visste vad som skulle komma. I burar sågs djur och efter sista vagnen sågs en folkskock komma.

Det var senhöst människor sökte värme och tröst. Inifrån köksfönstret hörde barnet en röst. Det var mor som hade lagat kvällsvard, älgstek. Nu är det mat! Modern skrek.
Men barnet var uppfyllt och roat och hade sedan länge slutat lyssna och följde nu efter ekipaget bara på lek. Men leken började ta sig den mer allvarsamma.

Virvlande löv föll över åker och äng. Barnet som blivit trött lade sig att sova i en mossesäng. Där låg barnet och sov i all sköns ro. Barnets mor och far var oroliga må ni tro. Men gossebarnet drömde endast om de fjärran länder Då plötsligt en kvinna kom och lyfte honom upp med sina bara mjuka kärleksfulla händer. Men snuttetrasan blev kvar i mossen. Ni må förstå att mor och far sörjde gossen.

Kvinnan ifrån främmande land med mörkt hårsvall och olivhy hon hade blivit förtrollad av detta blonda vackra gossebarn. Hon virkade och broderade av kärlek och glädje till honom en kofta av finaste garn. Så innerligt hon hade längtat efter en egen gosse. Nu han hade uppenbaret sig för henne i en enkel mosse. Kvinnan hon hade aldrig sett hans like. Hon som komit med ett cirkussällskap från södra europa på väg genom Svearike. Gossens förtrollande klara blåögda blick intresserade spåkvinnan Jasmine. Hon ösnkade verkligen att få hålla av honom som sin.

De olyckliga föräldrarna tu visste ej till sig av sorg. I kring fyndplatsen av snuttetrasan i mossen lät de resa en borg efter sin förlorade gosse vid namnet Göte. Så fick platsen namnet Göteborg en plats för sorg. Men känn ingen sorg Göteborg – känn ingen sorg för detta – jag menar denna saga jag för er här berätta är endast en saga om de svaga – och hur gestalterna i berättlsen gör för att all sorg i från dem må för alltid tas av daga...

SLUT!