tysta resan genom staden
med glasklar destination
är hon redo inför dagen
att på denna få fason

oförblommerat hon väcker  
provocerande medresenär  
han ur sig salvor kläcker
sedan puttsväck glad atmosfär

dagen går i moll och dur
pendlande hem i natten
hon försöker sig på en lur
drömmer om stormande vatten

när hon sedan kommer hem  
har luften helt gått ut
de satte sig de orden
de hon trodde på var slut

nu rinner glömskan upp
likt som om det var igår
känslor stormar i trupp  
hon fäller trött en tår 

vad ska allt betyda - nå?
det som sker i denna stad
varför ska det skrikas på
den som bara vill va glad

Tackar på förhand för applåder!