Skåda den  mjölkvita himmelen

invid gräsets torra vidder

på en yta vävd utav lövens brungula matta

blott en horisont

fjärran men ändå så  nära

mot trädens mörka siluetter spreta

bak i dimmans väv

vinkar grönbladiga buskar farväl

och nära är de grå stenarnas stillhet?

döden är inte jag?

inte nu

och kärleken till livet ej heller de

de vi ej se?

skåda så!

att se men att inte se ?

in i höstens djuphets dimma

är liv ett hjärta fyllt?

så är dovhjortarnas flykt in i intigheten

in i evighetens kretslopp

liv efter liv

år efter år

som en evig vackerhetsdröm att skåda