Se henne hopkrupen i kolskrubbens hörn
med skavsår på hjärtats sulor

fick varje dag genom livet en törn
och åt bara bannor och skulor

nu under prinsens skyddande vinge
vecklar hon ut sig,
en svan

tar snart till flykt mot sin horisont
aldrig mer nedtryckt och dan

så leva de lyckliga som sagorna lär
och vandrar väl aldrig allena

och flyger på vingar dit vindarna bär
och använder aldrig mer bena.