"den sjuttonde dagen i andra månaden bröt alla det stora djupets källor fram och himlens dammluckor öppnades och regnet strömmade ner"

tänk vad Noa måste ha varit förtvivlad

tappat allt fotfäste

visste inte vart det bar,

det stormade i hans liv

fruktansvärt rädd

ibland

mest sorgsen kanske

arg också

men...

hans båt var robust

och flöt

och flöt

och flöt...

så...

efter ett år

fick han fast mark under fötterna

ett år av vilsenhet och förtvivlan och sorg

och kanske lite hopp,

ibland i alla fall

sen planterade han vinrankor

och blev glad

och fri

och lite full (haha)

naken också (haha)

och lynnig (ajaj)

(ja han var ju bara människa)

(han också)

"På sjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr... Noa var åkerbrukare, han var den förste som anlade en vingård..."

ett år och tio dagar kan det säkert ta innan helveten tar slut