Ur mörkret i min blick

jag härmed förtäljer

mina synder


Hör hur allt gick till

innan jag blev fångad i min kista


Förtärd av glöden

som jag gav mig hän åt

föddes odjuret i mig

jag föll över kanten

ut över stupet


Där längst ner i ravinens djup

ifrån sömnen jag ville ta mig upp


men väggarna var släta

mina naglar fanns ej kvar

skulle jag leva där i alla mina dar?


levandes begravd, svaga andetag

evinerlig levandes bland de dödliga


Dåtidens glans blev till askans

bittra grå nyans, mitt livs syre


röster ekade i mitt huvud, en ständig

påminnelse om vem jag hade blivit


jag hörde hur de skrek

den stunden jag tog deras liv

ljuset som släcktes i deras ögon

livets gnista som sakta tonade bort

och blev till min livsglöd


Jag kunde inte se min spegelbild

det var vad mörkret i mitt hjärta

gjorde mig till, Inget, ingenting, intet


Den stunden bestämde jag mig för

att stänga locket på min kista

och vänta på. . .

dödens ängel


Kyrkans klocka slog 3 gånger

timmen var  00:00

Jag kände en fjäderlätt smekning på min kind

jag öppnade mina ögon och såg ett änglabarn

som skrattandes sprang runt omkring mig . . .

mitt i himmelens änglagård!


- Vad hände? Frågade jag en ängel som flög förbi

- Stunden du bestämde dig att döda ditt ego

blev dina synder förlåtna. Det var vad som höll dig

på jorden, att du blev vad dina handlingar

hade gjort dig till . . .

och inte förblivit vad du egentligen var.


-Vi har saknat dig! Sa ängeln och kramade mig