Singlar slantar av förbrukad ekonomi
Kokar soppa på ett rostigt spik
hänförd över dagens passerande ljus
smeks av längtan efter dig

Skriver dessa rader i hänförelse
Smeker sakta med ord av glädje
förmedlar dem till dig
och så tager dagen åter ett sakta kliv

Över stadens torn och tinnar
passerar åter dagens ljus
och regnet öser ner . . .
över oss som älskar

Men jag famnar ögonblicket
av stundens sköna hetta
om alltets varande och
om allt detta försöker jag berätta

Hur mycket du får mig att le
och så mycket som jag älskar
att på dig få se du är den underbaraste
av skapelsens höljda diamanter