Timglaset

Och så smeker då efterdyningarna
strandens grus och dess finkorniga sand
fram och tillbaka med varsam hand

och tidens timglas maler på i evighet
likt vinden som vittrar berget till grus
och samtiden vittnar . . .

om skapelsens revolution som sätter spår
i evolutionens så sakta men tydliga fåra
år efter år det fortgår en evighet lång