människan som ö
det bekommer mig inte längre
att folk inte ser mig för den jag är
att man tittar bort
att man blundar
och missförstår
att man förutfattar mig
det gör mig inget längre
jag har släppt alla skruvade förväntningar
är nu bara min egen gräns
jag måste lära mig
att älska mig så mycket mer
kompensera mig själv
på det sättet ser jag människan som en ö
och man får vara vaksam på vem man släpper i land
så att dom inte bryter ner naturresurserna på min ö
och slår upp en massa vräkiga lyxhotell
så att de inte kommer och säger att de vet precis vad som passar in
här i mig
och river ner och bygger om
nej, det är bara mitt bygge
och min ö
min sanna natur
mina resurser utvinns bäst av mig själv
för jag vet vilka de är
jag vet vem jag är
alla andra tror
så nu ska jag placera hajar helt strategiskt
att vakta mina vatten
och hugga mot faror
sedan ska sköldpaddorna få simma
och locka in allt det kloka
de visa får tillträde till mina rev
de får snorkla i mina vatten
och lägga till vid min strandkant
men aldrig mer får de ignoranta
skövla min terräng