Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

människan som ö

det bekommer mig inte längre
att folk inte ser mig för den jag är
att man tittar bort
att man blundar
och missförstår

att man förutfattar mig
det gör mig inget längre
jag har släppt alla skruvade förväntningar
är nu bara min egen gräns
jag måste lära mig
att älska mig så mycket mer
kompensera mig själv

på det sättet ser jag människan som en ö
och man får vara vaksam på vem man släpper i land
så att dom inte bryter ner naturresurserna på min ö
och slår upp en massa vräkiga lyxhotell

så att de inte kommer och säger att de vet precis vad som passar in
här i mig
och river ner och bygger om

nej, det är bara mitt bygge
och min ö
min sanna natur

mina resurser utvinns bäst av mig själv
för jag vet vilka de är

jag vet vem jag är
alla andra tror

så nu ska jag placera hajar helt strategiskt
att vakta mina vatten
och hugga mot faror

sedan ska sköldpaddorna få simma
och locka in allt det kloka
de visa får tillträde till mina rev
de får snorkla i mina vatten
och lägga till vid min strandkant

men aldrig mer får de ignoranta
skövla min terräng




Fri vers av Arwen
Läst 258 gånger
Publicerad 2007-03-26 15:53



Bookmark and Share


  Ronny Berk
en klarsynt förväntanstext som bygger en bakgrund o samlas till ett givet svar... jag är vet vem jag ... och vill vara så..
2007-03-26

    BetweenTheLines
Intressanta och visa funderingar
presenterade i bra o sköna liknelser(som vanligt)välskrivet med en styrkekänsla av det positiva slaget,kul ochså att du vänder på den gamla klyschan-riktigt bra
2007-03-26

  Gawain
Synnerligen väl diktat, mycket bra! Gillar hela konceptet du målar upp. En sund inställning till livet, stark och fri.
2007-03-26
  > Nästa text
< Föregående

Arwen
Arwen