bilden är så fast av kvinnan
av en kvinna
hennes ansikte sviker henne
liksom hennes ljusa röst
hennes mjuka leende
och mjuka former

hela hennes framtoning är mjuk
därför tar man henne inte på allvar
hon måste hårdna
hon måste säga emot
att leva är att kriga för sin rätt
hur kunde hon tro att hon skulle få finnas utan att gå till motattack

hon måste bita ifrån när systrarna vill hävda hennes dumhet
dra ner henne med sig
göra henne till allt de misstar henne för

de misstar henne för dum
för medelmåtta
hon är smartare än så

men hon är för mjuk
hon vill inte vara offensiv
hon vill vika undan
med ett avväpnande leende
som dödar henne inifån

varför vill de tro så lågt om henne
varför ser de henne inte för vad hon är
för att hon inte skryter
för att hon så väl döljer sin sanna natur

men framförallt för att hon inte
ger igen
för att hon inte klöser tillbaka
honan är det värsta könet
hon hatar att leva i det
hon hatar att leva med det
systrarna är ena riktiga gamar
och de livnär sig på att trycka ner varandra
det är så de lever
hon måste börja jaga
i alla fall säga ifrån

men hon är allt hon förvänatas vara
lika tyst och lika stilla som himlen i natt

naturen är grym
hur kunde hon förvänta sig annat
hur kunde hon tro på fred
här måste hon döda
eller dödas