de farligaste resorna är när jag ... äsch klart du vet... fast du ville ju höra ... jo...

att resa in i ett nytt land, alltså komma in i en annan människas territorium, i ett främmande land, alltså en människa, en kvinna, förstås, DET ÄR FARLIGT!, det är inte farligt att komma in i en mans värld, där känner jag igen så mycket och där händer inte mycket med mig, men att vara en upptäcktsresande in i en kvinnas liv, ett intressant och vackert landskap, då blir jag som när jag går i fjällen ibland,

betagen

intagen

visslande

men också så himla rädd, för då blir jag försvarslös och då kan jag bli överfallen, inte av kvinnan kanske, men av känslor, och OM jag blir förälskad, som jag blir väldigt lätt, då är det som att simma i medelhavets blågröna sköna vatten och glömma bort att jag kan drunkna, och jag har drunknat flera gånger och blivit uppäten av en stor fisk, som Jona, och hamnat i dödsriket och upplevt vanmakt och förtvivlan och fallit isär, hela mitt inre föll isär, vid såna tillfällen börjar jag få ont i mitt bröst och mina ögon fylls av de tårar som gråten i hela min kropp bär på och jag dör och dör och dör

ända tills jag blir uppspottad på land igen, efter en tid, och sen är jag kraftlös och vilse och gammal i flera månader och ibland år och det är fruktansvärt fruktansvärt...

och ändå kan jag inte låta bli att börja nya resor i nya länder med fantastiska utsikter och upplevelser

evigt liv tror jag inte på, men död och uppståndelse!

Som tur är.