dagarna smälter ihop och utkristalliserar sig som förlorade
sitter och borde
borde borde
innan måste
drömmer mig bort
känner mig fångad
otrivs med främlingen som trängt in i vårt hem
han penetrerar vår sfär och förbjuder mig indirekt att finnas

ni bär samma namn men han verkar osympatsik till skillnad från min älskade
men du har tålamod
mitt rinner över och sätter sig i dig
den andra är en stor tönt

tappar koncentrationen igen
sätter mig och skriver några osammanhängande rader
ringde honom förut
den som måste glömmas
men aldrig kan
dörren som alltid står på glänt och pockar på min längtan

jag måste komma bort!
bort från studierna som saknar min fulla uppmärksamhet
allt går liksom på snedden
jag onanerar i soffan och tänker på alla alfahanar som tar passiva kvinnor
bakifrån
alltid bakifrån
och jag vet inte om jag är mannen i fantasin
men jag är i vilket fall som helst inte kvinnan

drömde mig tillbaka i morse till gamla tider
i Barcelona
det man inte kunde hålla kvar
lyckoruset som skingrades
och byttes ut mot hederlig bitterhet

uttråkad som bara den
och nu är han här också, den rastlösa
förvirrade typen
förmodligen är hans osympatiska drag också mina
därför känner jag obehag

man ser liksom inte vem han är
vilken otrygghet
och snäll bakom ryggen förstås

jag måste berätta för någon om min essens
inte många som vet
men skratta kan man åt eländet

skulle vilja vilja något
jag vill vilja
men jag längtar bara
bort framåt bakåt
vill inte vakna när det blir morgon
trivs så mycket bättre i drömmar
och fantasier om förr

pluggar ju ingenting
sen blir jag arg för att de skärskådar mig
din mamma som frågar om mig
som om hon visste
att jag är en lådsasperson

lådsas vara allt det där man ska mäta upp till
allt ska vara så rätt matchat
har aldrig fattat hur fan det ska gå till
jag måste matcha min ålder mitt kön min ambition
med vad som kommer ut ur munnen
annars blir det genast skevt

och det blir snett och vint och korsat
för jag kan inte lådsas särskilt bra
hur i helvete kan man åka till Barcelona och ta en massa kort på fotbolls-
stadion? Din mamma är så enfaldig ibland
när det finns Picassomuséet och Park Guell..
nej det enda hon hade sett var den där förbannade Camp Neu eller vad den nu heter
sånt gör mig förbannad
och där har du skillnaden mellan dig och mig

jag bryr mig om människors dumhet och enfald
ser inget hopp för människan
du skiter i bristerna och står ut med folk

jag står ut med en procent, om ens det
om ens mig själv
uttråkad
så jag börjar tänka på den uttjatade sexfantasin igen

hanarna turas om att ta henne bakifrån
allt handlar om deras njutning
de konsumerar
och det gör mig kåt

så passar jag in
nej inte alls
en ulv i förbannade fårakäder
en haltande svan med oljiga vingar
är väl jag
är jag väl