Nätter klädda i svart satin
där likt glödhål stjärnor tittar fram
stadens ljus speglar sig på himlen
i de svaga molnslöjornas bomull

livet tycks gå på sparlåga
i nattens ogenomtränglighet
och där i tystnadens sammet
ekar ensamheten i livets sal

Trötthetens djupa andetag
kommer sakta smygande
och universums omsluter
nattens drömmar träder in . . .

det som var dag tar åter ett skutt
mot den annalkande gryningen
där sömnen så sakta planar ut
i en kaskad av ljus

 gyllengula fingrar smeker
så sakta huden till ackompanjemang
av fåglars symfoni en smäktande solhälsning
till livet som vaknar på nytt