Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Omvänt




Det största jag får vara med om

är nog när jag blir mottagen



när någon börjar intressera sig



fast... då blir jag ibland också lite rädd


tänker... -du skulle bara veta... att jag inte duger... du skulle bara veta hur konstig jag är... så blir jag lite rädd, låtsas att jag är duktig, pratar för mycket, glömmer bort att se den andra,

men... det har hänt... två gånger, kanske tre... att... hon stått ut... ja... ännu står ut... faktiskt... men... hon vill inte leva med mig... ingen vill leva med mig för det går ju inte leva med mig...

ja... sådär kan jag gå och tänka

va tokigt




Fri vers av Albert
Läst 338 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-06-06 12:06



Bookmark and Share


  Ronny Berk
en välfunnen text som andas osäkerhet och viss rädsla ; men mellan raderna skymtar jag en kraftfull medvetenhet... väl skrivet och med dubbla bottnar...
2007-06-06

  Anders P VIP
vi tokar måste börja hävda vår galenskap med stolthet.
2007-06-06
  > Nästa text
< Föregående

Albert
Albert