Vadan denna smärta i nattens mörker
alla dessa tårar som faller som pärlor
diamanterna du strör över nattens barn
själens vandring i nattens tunga steg
där du lättar upp, ja gör allt lite ljusare

Men faller gör du aldrig utan fortsätter
din vandring bland törstande själar
som i sin förnedring söker ro
som i nattens svalkande skuggor bor
nattens väktare i dig hoppet gror

Över tindrande stjärnor i månens sken
söker du med insikt i livet det stora
för att förkunna att natten är bara
en fortsättning ett slut utan ända
på att det kommer ännu en ny dag

Livsandarna återvänder i solens ljus
och natten syns komma till korta
där du gick med lyckta och ljus
du spred ännu en natt ro och vila
där du förkunnade från hus till hus

att livet det ska levas ej efterlevas
så i solen efter månens bleka sken
gav du åter liv från din gestalt
så levande och ren du gav hoppet
en ny mening
gå ut
LEV!

och pärletårarna förbyttes
till värmande sken
- Ja se där, smekt av solen
  på staplande ben
 går en ängel
så ren