Jag besökte min gamla skolgård idag

vandrade över asfalt
skrapade sand mellan gummisulor och underlag

Och det är inte så jävla kul att klottra ner stendjuren längre
Varför vet jag inte

räddade gråsten från döda barrs förfulande effekt
rörde vid stammar vars bark jag nog saknat
gyllene ljus, så fan heller
men nog är det solen alltid

Jag minns inte vilken sten vi dunkade
Men jag minns bråken
och att Simon faktiskt sprang huset runt på en halv minut
hade ingen chans

Det är samma flicka som klättrar i träd nu som då
Undrar förstrött om grenen tar henne
(vikt spelar lika stor roll idag liksom för fem-sex år sedan)

Det är ju så många som tar henne nu för tiden
Nya vänner med oanad intensitet
Pojkvännen med skickliga händer
Vänner och systrar med vana
Alla för givet
För visst tar ni mig för givet?

Jag måste gå nu
Fly in i en skog nu

Ryck upp en växt med rötterna
Du ska se att dina egna följer med

Har aldrig varit en gängmedlem
och du passerar grupper av ungdomar du valde att passera för år sedan

Så vände jag mig om
Lyfte min höga hatt med en ödmjuk handrörelse
Adjö
Inte ett farväl
Utan ett på återseende
Adjö lilla du
sen flög jag iväg
Lilla du









... Flicka.