Över blomstrande ängar
svävade morgonens ande och
likt diamanter skimrade daggen
 i gräset som brann i grönaste grönt
i den stund vi kallar morgon

Fågelsång fyllde helheten
av allt det som var och är
en bit av verkligheten
här och nu, med ett steg
framåt i verkligheten

Då, när dagen andas guld
och silvret lämnar tungan
med smekande ord
som färdas i tiden av
uppvaknandets famntag

En födelse, en ny dag
en ny tid omsluter alltets
livgivande aspekter
som i slutets andetag
även föder döden

En vandring
där vägen
helgar målet
av det som
finns bortom. . .