Efter år som rasade iväg
på sekundernas parad
och en outsinlig längtan
efter att åter få leva

Timmen var noll
och dagen var ny
horisonten hade aldrig
varit närmare än nu

Den dagen då livet
återföddes
i ett hjärta som tycktes
vara dött

Då brast alla knoppar
och blodet strömmade fritt
pulserade och pumpade på
och livsanden återvände

. . . och ändå är det
så svårt att förstå
hur kunde det gå så långt
att vandra utan kärlek

och ändock är det ända
som återstår av ett liv
att älska och. . .
att vara älskad
. . .
. .
.

Av allt
det där
som är
DU
∞