Jag sökte vilsen efter något jag trodde jag saknade
saknaden blåste glas
och lät mig klara dagar se ut genom fönstret
för att hålla längtan vid liv
imman på rutan bekräftade jag redan visste
livets gång var något jag inte delade, bara såg

Såg människor på andra sidan rutan
men glaset var sotat och säkerhetsklassat
i mardrömmen skrek jag och glaset sprack i tusen bitar
då visste jag att det var som de sa
jag var av många delar som alla ville vara glas

Jag levde bit för bit mer än förut i det imaginära
för jag avnjöts i bitar
de höll om och tuggade på bit för bit
tills askan föll när jag brann
och jag öppnade fönstret

Sanningen avslöjad i vinden
jag hel utan glas
skrämmande och vacker i ljuset
när de brändes på bål
log jag