Jag märker att du inte har gjort mig illa fast du har gjort det. Och ju mer jag ser dig, kanske särskilt dina felsteg, nu när du är vilse, så fylls jag ännu mera av kärlek till dig. Andra skulle säga att jag ska strunta i dig, hon älskar ju inte dig, ser du väl, skulle de säga, men jag älskar dig för att du är äkta, för att du gör fel, för att du inte kan ljuga, även när du ljuger, om du nu ljuger, det tror jag inte du gör, men även om du skulle ljuga nu så bryr jag mig inte om det, du är ju rädd, kanske, rädd att jag ska förakta dig, du föraktar dig själv tillräckligt ändå, nu, men jag kan inte förakta dig, och konstigt nog älskar jag dig mer nu, sen allt gått åt skogen för dig och du inte vet vad du skall ta dig till.