Kan du se mig . . .

Kan du höra . . .

Ljudet från mina läppar?

Eller kan du . . .

bara höra
tangentbordets . . .

. . .knatter?

När jag skapar ordflöden på din skärm och låter bokstäverna dansa framför dig: Gemener anförda av versaler tågar genom meningarnas sfär för att utbrista i verbal ekvilibrism. . .

KAN DU SE MIG

Bakom teckensnittets punktuppbyggda värld, för där bakom finns en människa av kött och blod, en narrativ ordkonstnär som med autodidaktens förtjusning lever och lär.

Och DU, kära poet . . .

Ska du åter idag blända mig med skönsjungande ord, smekta och lekta ifrån din pennas vässade bly som framträder på det klorblekta papperets vita linjerade ytas vy. För att sedan på datorn knappas in och med en förtrollande lätthet bli ett på poeternas välsmakande meny.

KAN DU SE MIG . . .
För jag kan se dig!

Där du kämpar i dit anletes svett var eviga dag vandrandes genom livets avsmalnande korridorer och stegen på den glasbeströdda asfalten formar ekon in i evigheten. Men du, du ger aldrig upp! Och det är din starka sida när du kämpar med livet och dessutom bjuder på dig själv med din livsbejakande poesi som får mig som betraktare att le ett stort leende hur tuff min dag än har varit. För med våra ord gör vi dagen lite lättare och stegen tycks ej så tunga längre.

Kan du se mig nu genom mina ord?