Hon vaknade av ropen
i sorg väcktes hennes hjärta
till sus från vingar
och vemodsrop

Farväl farväl

Farväl farväl

Och ingen sa något om en vår
ingen sa att vi kommer igen

Deras ögon lyste av reslust
när de samlades i gryningen
i solens svaga strålar
omfamnades de av dimman

Hon stod med tårar i ögonen
med handen höjd
som för att visa dem vägen
för att hålla deras rop i sin hand

En sista gång
fyllde deras sång hennes sinne

Farväl