Flammande lågor av rosendoft
i intets befästa pelarhallar
där sitter kärleken i väntsalen
och lutar huvudet i sidled
och betänker tidens gång

. . . och så går ännu en minut
utan skymten av en händelse

Åtrå och oro blandas med blod
väntan tär när kärleken
är sådär extraordinär
när föremålet för hjärtats kraft
ligger sövd av gårdagens plågor

Där sitter jag . . . i stilla begrundan
över ännu en ”Hänt i veckan”

och tiden slår dubbelslag då
när väntan är extra lång
och varje tillstymmelse till
en händelse beskrivs
i tusendelar av en sekund

. . . läser Tv tabblån
finner åter lite frid däri

Men tankarna snabbar på
vill inte sitta, vill inte gå
vill inte vara, men bara vara här
med tankarna vilandes
på den jag håller kär

Snart, snart vaknar kärleken
och jag är där . . .