Ett långt, långt tåg är livet.
Färdas fram i egen takt,
pulsslagen dunkar mot skenskarvar.
Driver dig framåt.

I en glömd tid
klev du av en perrong
och steg på den bakersta vagnen.
Inte ensam.

Men ensam står du nu,
isande slammer,
slussas mellan vagnar.
Mitt emellan.

-

I fönstret därframme,
gången mellan rader av stolar
fyllda av människor
du kanske ska möta.

Några du råkat
har du lagt i kappsäcken.
Några har stannat i minnet.
Format livet. Just nu. Här.
Mitt i skarven, i mörkret.
Hämta andan. Vila.
Dörren är trög, tung att öppna.

Ska du gå framåt?
Tillbaka igen?
Stanna en stund,
lyssna på pulsen.

-

Framåt drivs tåget,
livet, av pulsen.
Nu öppnar vi dörren
mot nästa vagn.