En vacker växt
full av liv
strålande i sin enkelhet
lysande av glädje

Glömdes bort
och överlevde
men längtade efter vatten
matthet i dess strålar

En tid gick
jorden torkade
begynnande död kring rötter
men ännu vid liv

Lika vacker som förut
lika glädjande
under ytan spreds döden
svaghet fyllde växten

Hängande blad
och blommorna föll
en efter en
med varje blomma föll längtan

Så blev den plötsligt sedd
men jorden var hård
rötterna kunde inte ta emot
det vatten som bjöds

Mängder av vatten
på döda rötter
ruttenhet spreds
där liv förut funnits

En vacker växt
mötte döden
i all enkelhet
när glädjen dog