Röda stugor tåga vi förbi
och med folkhemmets vita staket
eldar vi . . .

Hej åhå ut på böljan den blå
skrubba, skrubba, skrubba bort
din sura min, fram med ett flin

Bland gluggade tänder det
gurglar fram, vrålskrattet som
visar en glader kvinna eller man

Saltskummet yr i motvinden
och Olle blev motad i grinden
brum eli brum

Vem lufsar här, nä se på sjutton
visst kapten Krok det är så kär
i sin envishet och egoism helt tvär

Blinka lilla stjärna där idag glimmande
men imorgon en utslätad sfär
och morgondagen framåt bär

Så lunka vi så småningom
från utmätt tid till ny strid
bland vässade tungor i hunger

att frambära vad som trycker vår själ
nej mina vänner
skutt i böljan den blå som en säl

Ty under pennan mår vi bäst och väl
bland krusade papper med blådunkad häl
vrider vi orden, människan webbens träl

Till oss alla, må det gå väl!