Nu halvvägs genom livet jag har gått.
Då bör man stanna till och reflektera...
Säg, vad har mognat utav allt jag sått?

Så... är det allt, säg blir det inte mera?
För tänk om jag har nått min vandrings slut?
Bäst är att börja väga och fundera.

Vad jag mig en gång ämnade få ut
av livet, som det gavs mig, då som ung,
var mest att fort bli klar med min debut

att snart i arbetslivet vara kung-
en vuxen och med ansvar och med lön
jag trodde inte bördan var så tung.


Nu helst jag njuter helgens vila skön
och talar ett par ord med mina barn.
Jag bakar nyttigt bröd med gryn och frön.

Kan sticka vantar av mitt gamla garn.
Jag läser lite, kokar mig en kopp,
och bjuder nån på glass och mandelflarn.

Det är ej så att jag är utan hopp
att framtiden ej ger mer än den här;
"jag satt mig ner och inte kommer opp"...

Men tillvaron har blivit mig rätt kär;
för hela veckan är jag diplomat
som handhar ärenden utan besvär

När fredan kommer blir jag lite lat
helt liknöjd, tycker barnen kanske då
jag tar mig ett glas vin och lite mat

en vän jag ser ibland och kanske två.
Det livet är när man är förtisju.

Men ändå- kurser kan man alltid gå!

Jag ska ju faktiskt börja på en nu
och utvecklas och bli nåt jag har drömt!
Så kan visst alla göra, även du!