Det var inte natten som mörknade
ytterligare
inte molnen som dolde månens tunna ljus
ännu mer

det var en skrovlig vägg som drog förbi
kände jag med min hand
utanför gummiflottens rand
en oljetanker tornade upp sig
smekte min andning
med sitt mörker

och försvann

steg upp i särken
en dimbeslöjad morgon
ställde mina bara fötter på den skrovliga klippan
vände mitt våta ansikte mot soluppgången
och tömde min röst

När börjar livet om?