förnöjsamhetens resår
tänjdes till pyttelycka

sinnena fungerade på nytt
doften av vår nådde fram

fågelsången grep tag i det innersta
antalet nyanser av grönt var oändligt

kunde allt detta lägga sej som sockervadd
ovanpå sanningen som oftast lurade i bakhåll

kunde laxröran fungera som en liten buffert
där långsamhetens lov redan puttrade tryggt

ordet förnöjsamhet värt att suga på
med vårliga förtecken som tilltugg