så säg hej till michelangelo
ordbajs är en konst
jag kan inte skriva här
känner mig främmande för orden
och främmande för mig själv och
i det stora fönstret finns tre stjärnor
som håller mig vaken om nätterna
som skär genom mina ögonlock och
matar mig med sömnlöshet så nu
har jag vänt på kudden men vad fan
spelar det för roll när du skär genom
mina tankar och lirkar bort delar av mig
som jag gärna skulle vilja ha kvar och
man kan inte ens duscha för det är ett
stycke metall som sticker ut och sänder
stötar i min kropp så då får jag bada och
jag hatar att bada det är inte ens skönt
så jag sätter mig i badkaret och gråter
snyftar instabilt och undrar om grannen hör
men det ger jag fan i för dom ska ge fan i mig
och inte fan får man hem sin jävla hund från
dens jävla kennel fastän den har varit där i
tjugo dagar och jag bara vill sticka härifrån
och jag har din lukt invävd i min tröja
och jag drar in den i hela mig och minns
minns din mjuka kyss i dörringången och dina
andetag i mitt öra och hur dina ögon förvandlas
till smala glansiga streck och
jag kan inte skriva här
jag kan bara tänka
alldeles för mycket och
jag är inte säker på att jag gillar det
jag är inte säker på nånting längre
allra minst mig själv