Jag tappade mina stadiga Stenbocksben
ungefär vid midnattsplatsen

Efter ytterligare några kilometer insåg jag
att jag milen tidigare förlorat
ett par krökta horn,
lite blått i ögonen,
på samma ställe som förnuftets logik
någonstans vid Kräftans vändkrets
eller var det Skorpionens?

Anyhow,
där stod jag rätt upp och ned på min bål
och kände mig, trots tidigare nederlag och
förluster
fylld av tillförsikt
inför åtminstone de kommande tio milen

För jag läppjade där på midnattsplatsen
en Vattumans vatten
och är nu törstig på helt nytt vis