Tre salongsberusade grabbar med ölen i högsta hugg, hoppade omkring i vardagsrummet hemma hos Helena Frykner, tre andra grabbar hade precis anlänt. Hennes föräldrar hade lämnat huset i hennes händer och det kunde givetvis inte firas utan en FF fest. Tompa var där och hans vapendragare Gurra och givetvis hade dom två busarna tagit med sig en kusin som ingen hade träffat förut, men han verkade trevlig. Han hette Hannes och hade vunnit DM i 86+ klassen, vi snackar brottning nu och det behövdes ingen närmare förklaring när man väl träffat honom. Jag och Martin och Hans hade köpt ett flak Sort Guld av en Tjeck i Södra Sandby och vi hade fått åka landsortsbuss i 50 minuter för härligheten. Vi visade upp flaket som en trofé likt ett stolt jägarlag i Värmland. Så 50 minuter bussresa var det värt. Absolut.

Helena var blondinen som alla killarna ville vara mer än polare med. Hon hade allt. Brösten var där och läpparna och de solbrända slanka benen. Det blonda filmstjärnehåret som hon kastade över sina axlar så där porrigt som hon gjorde, utan att veta om att det var just porrigt. Hennes ögon var som medelhavets finaste skatter och jag hade drunknat i dessa vid flera tillfällen. Men hon hade räddat mig upp ur djupet och förklarat vår vänskap heligare än blodet i våra ådror och sen hade hon kysst mig på kinden. Jag var mest glad över att vi hade gått i samma klass sen ettan och vi hade lekt med hennes hund Nalle på lekplatsen. Hon var den första tjejen som hade pussat mig. Det var på samma lekplats men en fredagskväll, när vi satt på gungbrädan, trötta efter en timmes pusspjätt på gräsmattan vid samlingslokalen. Martin hade också varit där. Han fick alltid springa som en tok när tjejerna svärmade runt honom. Jag blev mest pussad, eftersom tjejerna inte orkade springa efter honom hela tiden. Så det var inte jag som var smart, det var tjejerna som helt enkelt inte orkade springa.

Helenas bästa skvallerpolare Lina var där och givetvis hela balettakademin med Fia, Saga och den fisförnäme Lotta som ingen egentligen gillade. Hon var nog bara där för att vi andra skulle känna att verkligheten fortfarande fanns kvar. Jag stod i köket och lastade in vårt flak i deras high-tech kylskåp med tillhörande ismaskin och kallvattenkran. Där fanns en digital termometer på kylskåpet som indikerade att det var rätt temp i kylen och det var det alltid. Där stod jag och gjorde mitt jobb med flaket när Fia plötsligt smög upp bakom mig och smällde mig på häcken och började tjoa som en galning. ”Wooo Hooo!!!” Jag skrattade och började ”Woo hoa” precis som hon och det var väl vårt sätt att lokalisera vår vänskap i festens musikinferno. ”Ska du dricka all den där ölen Tobbe?” Hon pekade med sitt ringprydda finger och hennes rosa nagellack hade kunnat blända den mest blinda av de blinda men i skenet av hennes lackade naglar tyckte jag mig se ett ärr över den högra handleden. Hon såg på mig och våra ögon möttes och hon förstod genast, att jag visste vad det var för märke. ”Ja älskling, jag ska dricka all den här ölen och jag vill dricka den med dig!” sa jag och gav henne ett värmande leende i den allvarliga stämningen. Hon skrattade och gav mig en puss sedan dansade hon iväg med sin Xider med päronsmak och jag kunde se henne försvinna in i vardagsrummet där Lotta satt och drack ett glas vitt och antagligen talade om mode.

”We´re not gonna take it, NO! We aint gonna take it!” skanderade brottaren till Twisted Sisters optimala festlåt och råkade samtidigt välta ett glas grogg, HB blandat med Fanta Fläder/Citron. ”Hämta en disktrasa eller nåt. FAAAN!” Helena hade en tuff uppgift framför sig. Klockan var knappt 20:00 och brottaren hade redan spillt ut en grogg på den exklusiva mattan som Helenas pappa hade importerat från mellanöstern. Jag vet inte varför man köper mattor, dyra som bilar och med fransar som ser töntiga ut på kortsidorna, dessutom från ett land så långt bort att det lever djur där som inte hade överlevt en dag här i hemma. Gurra låg med benen hängandes över den vita skinnsoffan och pillade in en nypa lös general i överläppen och skanderade att Hannes ”…du är fan så jävla dum som man kan förvänta sig av en brottare.” Och svaret hade blivit en mara, så brutal att snusen satte sig halsen på honom. Men han bara asgarvade och tyckte att Hannes hade bra teknik men att ”…under andra omständigheter hade du inte haft en chans.” Och så fortsatte diskussionen tills någon var tvingad att tömma blåsan.

Tompa hade dragit med Saga ut på altanen och tydligen var det vind i hans segel för hon hade satt sig gränsle över honom i hammocken. Han hade lite försiktigt placerat sina händer på hennes höfter och hyperventilerat men det var ju första gången detta hade inträffat, för honom då alltså. Saga hade varit med förr och hon visste nog hur en velig kille skulle tas. Hon gjorde som hon ville och han var så chockad av hennes framfusighet att han lät henne hållas, trots att han egentligen bara ville rusa därifrån och samla ihop grabbarna och berätta om hångelfaktorn. Men han bara satt där stel som en pinne och lät henne göra som hon ville och innerst inne ville han ju det.
Sin handlingsförlamning till trots, så kunde han ju fortfarande använda hjärnan och fantisera om vad som komma skulle.
Ack vad han bedrog sig själv.

Jag yrade omkring i villan och letade efter Hans. Hade en öl till mig själv och en öl till honom, men eftersom jag inte fann honom beslutade jag mig för att sätta mig i trappan och dricka båda själv. Då kom Lina, skvallertanten nummer ett, och började yla om att, ”…Tompa, din snuskiga polare, har raggat upp Saga.” Jag ryckte på axlarna och visade klart och tydligt att jag inte kunde bry mig mindre och svarade, ”Jag kan inte bry mig mindre.” Lina blev rosenrasande och började beskylla Tompa för att vara en, ”…jävla Don Juan De Marco.” Jag lyssnade inte så noga men jag hörde nåt om att hon hade fortsatt med, ”.. .och hånglar upp brudar i hammocken och skämmer ut sig.”
Jag satt där med två öl och hon stod där med en Cola Light och gick på som en travkommentator om att min polare antastade brudar när det egentligen var han som blev just antastad. Jag reste mig upp och försökte lite försiktigt och snyggt försvinna från denna infekterade diskussion, men mina steg var tydligen stora nog åt oss båda och i skuggorna bakom mig hörde jag, ”…och han ska nog få höra att…” Hennes äckliga röst filtrerades bort effektivt och jag lyssnade endast till ljudet av brottarens svindåliga Hulk Hogan imitation, kompad av någon tarvlig hårdrockslåt från Absolute Rock Classics skivan.

Det visade sig att Hans hade lånat Helenas lillebrors EU moppe och kört till Preem, 1mil dit och 1mil tillbaka, för att köpa Marlboro åt Fia.
Han trodde väl att det uppdraget skulle öppna porten till ett litet kärleksäventyr, men det föll sig nog bara så att Fia var jävligt röksugen och Hans var jävligt kärlekskrank. Stackarn gav sig ut i det porlande regnet i sin rosa Lacoste pikéskorta, jävla brat fasoner, sitt snuskiga Rocco Siffredi hår, stylat med litervis av den dyraste hårvax som han hade köpt på Salong Madonna nere i centrum. Han skulle se ut som en blöt jävla strävhårig tax när han kom tillbaka, om inte vaxhjälmen skyddade håret från regnet förstås.
Jag hörde en historia från en annan, att Hans hade förlorat körkortspengarna på ett parti poker ute på vischan, typiskt honom.
Så jag gick där på nedervåningen och grubblade över min avvaktande start på festligheterna och beslutade mig för att styra upp en ölhävartävling, för det fanns grabbar där som inte var sena att tävla inom alkoholrelaterade spel. Så jag linkade ut mot flaket i high-tech kylskåpet med blinkande indikatorer och ismaskin. Ja jävlar.

I köket stod Martin och Fia och bolmade som värsta hamnarbetare och diskuterade om huruvida Stones var så mycket bättre än Beatles när det begav sig. ”Tjoflöjt mannen!” harklade Martin upp mellan blossen och skålade med mig. ”För Stones!” Jag skålade givetvis för Stones eftersom jag gillade Honkeytonk Women, låten som min trumlärare hade matat mig med på Studiefrämjandet under två givande terminer. ”Vi diskuterar Stones och Beatles här…mannen!” Jag log och anade att jag skulle dras in i den här diskussionen vare sig jag ville det eller ej. ”Vilken är den bästa Stones låten?” Frågade Fia och sken upp med hela sitt mascara-kajal-ögonskugga ansikte. Hon var slående lik Courtney Love idag och jag kunde bara komma på låten Malibu med Hole, men det sa jag aldrig. ”Honkeytonk Women, såklart. Klockren låt det där. Speciellt trumkompet.” Sa jag och hon ryggade tillbaka och Martin började garva. ”Av alla tusen låtar med Rolling Stones så väljer du den låten du harvade i två jävla terminer med Goran på SF?” Jag stod där som ett frågetecken och sedan började jag också. Så där stod vi, Martin, jag och Fia i ett rökigt kök och garvade åt att jag tyckte Honkeytonk Women var Rolling Stones bästa låt.

”ÖLHÄVARTÄVLING I KÖKET!” skrek Martin och några sekunder senare stod Gurra där och drack. Hannes kom efter, med ett fult leende, och frågade, ”Vad tjuter ni om?”. Stämningen var laddad och vi lottade vilka två dårar som skulle mötas i första matchen. Någon kom på idén att vinnaren stannar och förloraren shottar Gin, men Helena var inte positivt inställd till dessa regler. Hon visste att det hela skulle spåra ur ändå och därmed behövdes det inga ”turboöverdrifter” med en gång. Roligt nog så var det Helena som lottades mot Hannes i första matchen. Vilket leende han hade, som den gröna killen i Mask. ”Jaha, då får man väl förnedra värdinnan i första matchen.” Sa han och svepte sin öl innan matchen ens hade börjat. ”Matchen har inte börjat ditt jävla ägg!!!” Tjöt Gurra och smällde till brottaren i bakhuvudet. ”Här, ta denna nu och skärp dej för fan.” Fortsatte Gurra och öppnade en ny öl åt Hannes.

Där stod dom, kombatanterna, öga mot öga med varsin Sort Guld och matchen kunde börja. Vinnaren var given. Hannes drack sin öl med hela ansiktet och Helena drack sin med jämna mellanrum. När hon hade mer än halva burken kvar att dricka, så var Hannes redan klar och hade rapat så där högt som bara den töntigaste killen på en fest klarar av. ”Yeeeeaaahhh!!!” Vrålade han och bröstade Gurra precis som de svarta killarna i NBA efter den fetaste ”lay-up dunken”. ”Nu var du duktig” applåderade Helena och hon var så glad att matchen redan var över, att hon genast gick därifrån med ”Cola light” Lina som absolut vägrade att vara med. Dom satte sig i skinnsoffan som Lotta så prydligt dekorerade med kuddarna som Gurra hade använt som sköldar under kriget mot Hulk Hogan. Vi andra fortsatte med tävlingen.
Martin mådde illa och spydde.

Hans hade kommit tillbaka med Marlboro åt Fia. Tydligen hade snuten stoppat honom och han hade fått böter för att han inte hade förarbevis. Att han luktade alkohol hade dom tydligen inte brytt sig om, schysst.
Klockan hade blivit sen och brottaren Hannes satt i bara kalsongerna på toaletten och sjöng ”im only happy when it rains” och kräkte på golvet lite då och då. Tompa och Saga hade försvunnit, antagligen någonstans där hon kunde utveckla sitt antastande av honom. Fia hade jublat av glädje i sin fylla, när Hans visat upp cigaretterna sådär viftande, som en lockelse nästan, och hon hade hoppat upp i hans famn. Nu målade Hans fan på väggen och han blinkade åt mig. Jag uppfattade det som något i stil med, spana in farsan här. Jag log, njöt av att hon antagligen skulle ge honom en så fet lusing att det skulle ringa i en vecka i hans vänsteröra.
Jo, visst kände jag Fia.

S*M*A*C*K

Och det var den enda kyssen han skulle få denna kvällen. Vilken jävla smäll. Gurra sken upp igen, ställde sig i soffan och gapade som ett barn när det vankas lördagsgodis. Lina och Helena satt i hammocken och Lina grät över att killar var svin och hennes Cola Light hade blivit avslagen. Tydligen hade Lotta stuckit hem för hon hade känt sig yr så hennes farsa hade hämtat henne på busshållsplatsen vid kiosken.

Under den sena kvällen satt jag med Fia ute på altanen och hon pratade om hur jävla kassa vi egentligen var som hade utnyttjat Helenas invit på ett så odrägligt vis. Jag försökte förklara att vi bara var tonåringar och hon hade gett mig det där tveksamma leendet som kännetecknar att det är något galet. Hon öppnade sitt hjärta för mig och jag var hennes bästa vän den kvällen. Vi talade om tiden som passerat och vad som skulle hända längre fram. Vi talade om hopplös kärlek och föräldrar som inte bryr sig och om det verkligen var möjligt att tjejer kunde få en sån orgasm som bruden i ”När Harry mötte Sally” simulerar på cafét.
Hon garvade och sa att jag tids nog skulle få reda på det ändå och att jag skulle skita i hennes sexliv. Månen var så stor den natten att vi kunde välja varsin tomt att bygga våra månbasar på. Jag valde det vänstra ögat, hon valde det högra. Och när vi satt där i den svarta tystnaden så byggdes det en bro, från bas till bas.