ibland går jag bara och väntar

husen står stilla här,
dansar aldrig som på duken,
du vet; du och jag i en svettig biosalong

verkligheten brinner i fickan och jag
petar lite på innertyget, men känner mig
betydligt tryggare i din hands förvar

förra året bar också på nya händer,
men älskling släppte så enkelt

och jag släpper aldrig

(någon så nära inpå igen)

*

du är rätt söt, när du försöker för mycket
när du drar dina dåliga repliker och jag
himlar med ögonen, låter dig bli smått frustrerad

det där funkar inte på mig, pucko, säger jag
och kan inte sluta förundras över hur du blinkar;
hur man nästan känner hur änglarna vrider
sig under dina ögonlock, exploderar i dina ögon

du är rätt söt, när du försöker för mycket
när du låter din tunga vandra långa vägar
utan att nå mål, hur jag räknar ner
som på nyårsafton,
3
2
1
men fyrverkerierna uteblir, ingen kommer
mellan fingeravtrycken på champagneglasen

och du iakttar mig noga, och jag ler,
tycker du är som vackrast när du är besviken

*

jag måste ha gått på varenda gata här,
alla leder till samma plats; ingenstans
och husen rör sig inte för vinden
alla står envist kvar på varenda gata
tar död på visionen om något nytt

ibland tror jag att något ska hända,
känner det på mig, förlitar mig på intution

och plötsligt händer det

ica kvantum blir ica maxi stormarknad,
befolkningen jublar och tycker det morderna
samhället artar sig i vår patetiskt lilla kommun

jag håller andan och passerar,
knullar min inution när jag betalar i kassan

*

du tar bussen hem och dina fingrar klibbar
mot mina, dina läppar är torra och du säger
att lypsyl är för nollor, så jag vrider mitt
lilla stift i fickan, döljer vem jag är

och när jag vinkar på stationen,
och du vänder dig om för att visa
hur dina ögon glöder av längtan
efter någon, och att någon är jag

så går det för mig;
som brustabletter i magen,
bland pensionärer på stationen

om jag ändå vågade säga något

*

ibland går jag bara och väntar

noterar hur löven skiftar,
hur kvällarna blir mörkare och hur
mjölken passerar bäst-före-datum

verkligheten brinner i fickan och jag
petar lite på innertyget, för att sedan
låta mina fingrar bli tagna av vintern,
bli blåa i det fria och

ibland undrar jag hur det skulle kännas
att för en gångs skull smaka på känslan

och kanske, bara kanske

våga hålla fast vid den