han är det vackraste jag sett;
hans svarta hår som skär sig
mot blek vinterhud, revbenen
som vilar mot bomullstyget

han rör sig precis som jag
och jag undrar; brinner det,
brinner det i honom
som det brinner i mig?

hans steg ökar
min puls ökar
en meter nära
en värld ifrån

han springer förbi mig
men jag hinner ändå fånga hans
skugga i mina kupade händer och
när han passerar mig så ser jag,
snabbt men allför tydligt,

en syster kvarlämnad i hans ögonvrå