jag hittar en manschettknapp på vardagsrumsgolvet och börjar grina

brottas med gamla fiender, har lyckats tygla dem ett tag nu

men har tappat formen helt klart, dom å andra sidan

verkar ha gått hos en PT varje dag senaste halvåret

blir fastlåst i en halvnelson, skickar sms

- tack för igår, hoppas du kom hem ordentligt

har du glömt dina manschettknappar?

hittade en på golvet

du sa; jag tycker om dig E, och jag släppte ned garden

men jag tolkade det nog fel, det var sexy-talk bara, eller?

spekulationer igen, vad fan vet jag om det

men det är ostridigt att du är stjärnor och planeter

perfekta vader

fabriksdoften från en nyinlagd träningsmatta

adrenalinet efter första ronden i ringen

du svingar åt vänster på halvlek och jag

går ned för räkning

när du tittar på mig är jag tretton år gammal

och får tunghäfta av dina perfekta ansiktsdrag

och du kan inte stå tillräckligt långt bort för du, står ändå precis intill

du är den universella måttenheten för Mannen,

det gyllene snittet

balansen i yin och yang, standardmetern;

och jag en omöjlighet, en olöslig ekvation,

ett motsatsförhållande 

du kommer inte att förstå mig och därför vill jag inte vilja ha dig

permanent, allvarligt, förälskat,

men jag vill alltid kunna linda dig om händerna som inför en tävlingsmatch

och därför fingrar jag på manschettknappar och grinar

för du svarar inte fort nog

men mest för att jag nyss träffade min väninna

som slutat slåss för fightens skull och gifter sig lyckligt 

i sommar

och för att det påminner mig om alla förlorade slag