Små, små droppar av kärlek
som stelnat som kristall
skickar jag i brevet till dig

Små, små droppar av värme
som glödkorn i min hand
häller jag också ner

Så när du öppnar brevet
på ditt furubord i köket
känner du hur jag försöker trösta dig

Du kan hänga upp girlangen
mellan gardinerna i ditt fönster
så plingar det när vinden drar

Då minns du att världen är full
av vänliga människor
som bara vill dig väl.

Den som vi inte nämner
trampar vi ner i gruset
och minns snart inte mer.

Vi skrattar mot varandra
och skakar lätt på huvudet
om vi honom ser.

För vinden drar i ditt fönster
för att påminna dig
om att du har vänner som bryr sig.