Du sa att tiden läker alla sår

men jag stannade tiden

såret läkte

för att åter öppnas i smärta

Självpåtagen frälsning

utan annan mening än lidande

där väntan på förlösning

uthärdades i djupaste kval

Bröstet fyllt av vämjelig ruttenhet

ögon blundande för stanken

jag stannade i tiden

men du hade gått