Jag är fel.
Säger alla små barn
som känner sig vilsna i världen.
Jag är fel.

Jag är ful
fet och äcklig.
Ingen ser mig.
Jag är fel.

Så går de i korridorerna
och längtar efter Någon.
Så sitter de på sitt rum
och drömmer.

Kan ingen tycka att jag
är Speciell?
Eller är det sant
att jag är fel?

Små underbara ungdomar
som borde brinna av intresse
och fnissa tillsammans
och kika på De Andra
och klä sig fult och utmanande
och sticka upp mot vuxenvärlden.

Inte gå omkring ensamma
och kutryggade
och tro på att
jag är fel.

Du är rätt.
Huvudet uppe och benen nere
och två seende ögon
som alla andra.

Du är rätt.
Utan dig skulle Någon fattas.
En dag stöter du ihop med Någon
som tycker att du
är Speciell.

Fram till dess
försök att tro på
att du är bra
precis som du är!