Med tystnaden försvann känslan
parallella liv utan skärningspunkt
själar enade i vilsenhet
förtryckta av tvåsamhetens villovägar

Ord som inte nådde mål
meningslösa för den ickehörande
föll platta till marken
som rösen av floskler

Ögon klädda med filter
presenterande valda verkligheter
såg ut i intet
där inga blickar möttes

Livsrum i oändligheten
fullt av intetsägandes fasor
döljande två vilsna själar
på irrande vandringsfärd