i kronbladens varma röda mitt

sitter en ensam liten humla

surrande tyngd av nektar och pollen

kan den inte lyfta och flyga hem

majflickan Maria lyssnar vördnadsfullt

undrar hur hon kan hjälpa humlan sin

skakar blomman så att pollen ramlar av

humlan lättar i sin tyngd flyger mätt och lätt

humlan sjunger surrande till tack ler glad

fåglarna stämmer in i kör och de slår sig ned

kring Maria som fått sällskap av Maj, Marit

och Margareta samt en katt och en fjäril

i den förgyllande aftonsolen sitter de alla

förundrade över majsolens rodnad så röd

deras skimrande gestalter hyllas av solen

som tackar för de mottagit hennes kärlek