ensam vingbeklädd

tysnaden omslöt dig

dina rötter ropade

din stamm hälsade dig

ditt grenverk sträckte sig

bortom och nära alltet

på en gren satt en kråka

malande nötter i näbben

skrockande belåtet läte

tiden skavde på grenen

i det träd som ...

skulle huggas ned