"Jag tror inte att du är mitt barnbarn hörrö"
sa morfar och doppade mandelkubben i
groggen.
"Du är alldeles för vek liksom" fortsatte
han och snöt sig i skjortärmen.
"Som en glasfigur"

Liten som jag var,
sprang jag fram till hallspegeln
och tittade
och tänk,
jag var transparant.