Det finns en liten stjärna
som lyser blott för mig
Jag tittar mot den ofta
och livet öppnar sig

När ingen annan lyssnar
och livet verkar fly
Då delar vi min tanke
i vinternattens sky

Den hyser mina drömmar
och vårdar ömt mitt hopp
Den tar död på tjälen
som spritt sig i min kropp

Så något börjar spira
ett litet frö som grott
Löser upp det isband
som är om hjärtat snott

Men stjärnan börjar falna
den gnistrar inte mer
Markens känns nu frusen
fast solens strålar ler