Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
 När tiden inte betyder något. När allt försvinner in, tillbaka till naturen.


Inte visste jag att det skulle ta slut.

 

Blott minuter har jag kvar
jag mattas, tappar mod
faller bort och allting färgas 
som ett hav av blod


Förvirring, ångest, hesa skrik
ödesmättad grym mimik


Så naken, ensam, utanför
möt det stora ljuset
Genom smärta, vrede, sorg
hör toner genom bruset


Bortfall, känslor, grå misär
mörkrets ljud sig själv förtär


Oändlig tycks mig denna resa
buktar, kränger, far
Svarta hingstar stegrar sig
de all min kraft förtar


Andning, plåga, full panik
stilla skär ett ljudligt skrik


Dimman lättar, tanken fri
jag hör den någonstans
kroppen vriden, böjd och öm
är plågad utom sans


Rusig, borta, fjärran röst
lägg honom på mammas bröst





Fri vers av Ensamma mamman
Läst 262 gånger
Publicerad 2005-10-25 18:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ensamma mamman
Ensamma mamman