Av allt man kan falla för här i världen, som t ex syndigt god choklad, doppad i ännu godare choklad eller kanske en mjukglass med noisettsås och daimkulor, så faller vissa pladask för en reklam... Den går ju inte ens stoppa i munnen! Inte i första taget i alla fall. Bor man dessutom i ett mindre samhälle där folk måste vänta bortåt en vecka för att den lokala coop-butiken ska beställa hem det begärda blir tanken på att falla för TV-reklam ännu mer främmande...

Jag hade bevisligen försökt se TV häromkvällen av att döma på mitt uppvaknande i soffan vid halvfemtiden på morgonen. Kroppen hade på något outgrundligt sätt fastnat mellan soffkuddarna, nacken hade formen efter ett armstöd och mitt ansikte hade ränder av tyget. Jag kände mig nästan som en soffa själv, hård inuti, stoppad med nåt mjukt och klädd i ett material som får noppor och fläckar med tiden. Med den skillnaden då att jag inte går att klä om..

Nåväl, tillbaka till TV:n. Jag låg och slötittade på TV:shop, dömde ut alla de produkter som lanserades av människor med fastopererat leende, blekta tänder och perukformade frisyrer. Det var Sauna Belt, det fantastiska bältet som minskar ditt midjemått med fantastiska 5 centimeter på bara en timma!!! Yippie, va bra, ett bälte man kan ha runt midjan medan man sitter i soffan och äter godis samtidigt som man ser på Doctor Phil... Kanon! Eller? 

Sen var det den odödliga reklamfilmen om "Kitchen Wizard Plus och beställer du inom tio minuter får du den fantastiskt vassa fruktkniven GRATIS..." Den måste ju alla som råkat hamna i TV:shops våld mitt i natten ha sett. Den magiska köksmedhjälparen som gör ALLT utan att du behöver lyfta ett finger, som nästan utlovas ha fixat supén tills du kommer hem från bion med nya kärleken.. Utan problem. Hjälp!

Jag stänger av TV:apparaten och sänder en medlidsam tanke till alla stackare som faller för reklam av olika slag. Jag går in i badrummet och tar fram "Colgate dual action extra sensationing whithening makes your smile look like a moviestar-tandkrämen" och klämmer ut en sträng på min "Pepsodent extra fresh med tungskrapa som med ett klick säger till när du borstar för hårt-tandborste" och borstar nöjt mina tänder, ler mot spegeln fortfarande lyckligt ovetande om vad det är som håller på att hända. Innan jag kryper ner i min sköna säng så tar jag en titt i den oskyldiga kvinnobibeln Cosmopolitan.

När mina små barn väcker mig den morgonen är jag ovanligt trött, känner mig som om jag blivit körd fram och tillbaka i en pappersvals på Kappa Kraftliner och det känns som att jag ska rullas ihop till ett pergament när jag försöker ställa mig upp. Efter mycket tvekande stapplar jag ut i köket, sätter igång perkulatorn med Classic kaffe, tar fram en förpackning Pågen Äntligen! ur skafferiet, Bucos nya lättost och barnen får lyxa med Danonino. Jag bläddrar i tidningen men bladar snabbt förbi reklamen eftersom den inte intresserar mig.

Det är DÅ det händer. Min femårige son utbrister förtjust: Mamma! Du köpte den yoghurten jag såg på TV!!! Jag stirrar ömsom på honom, ömsom på Danonino som nu hånfullt står och ler mot mig på bordet, hotar att fläcka min reklamfria identitet med sin jordgubbssmak. Jaa... säger jag lite tvekande, är du säker på att du har sett den på TV..? Men det är lönlöst värja sig för faktum nu, jag tittar mig omkring och inser att allt jag har i mitt hem figurerar i nån sorts reklam. Min kökslampa, mina gardiner, delar av mig själv, ja allt som livet bygger på kretsar kring denna reklam. Herregud, här går jag omkring som en fördomskulspruta och beskjuter ovetandes stackars Margareta i grannhuset som beställt Sauna Belt från TV:shop medan jag har köpt en massa annat strunt som figurerar i reklam, må så vara diskret reklam, men ändå... Jag skäms lite.

Men jag har så smått börjat vänja mig med min nya, fria öppen för reklam-tillvaro. Jag har till och med börjat tro lite på den... För tidigare idag hade jag ångest över hur jag skulle hinna skriva klart min forskningsrapport till skolan innan natten, hur jag skulle orka vara vaken osv och nu sitter jag här, hög på Redbull, klar med rapporten, stirrande blick och jag undrar... Kan den stickande känslan mellan mina skuldror möjligen vara vingarna som håller på att komma???