Så har då äntligen ICA MAXI slagit upp sina stora portar här i Skellefteå. Idag var premiärdagen med stort P, ett stort antal varor annonserades ut till vrakpriser i lokalbladet och ett ännu större antal människor rusade till för att få vara med på ett hörn. Det gjorde även undertecknad.. Vem vill inte köpa 10 tvålitersflaskor läsk för oslagbara 99 kronor? Eller ett kilo ost för bara 25 spänn? Det kan ju inte finnas en enda vettig människa som missar ett sånt tillfälle..!! Det gjorde det inte heller, upptäckte jag, bara kassaköerna ringlade sig genom hela lokalen och de enda gånger de rörde sig var när någon ville komma emellan för att nappa åt sig något ur en hylla.

Där går en äldre man med sin fru, svettpärlor i pannan och något desperat i blicken. Jag kan utläsa äkta dödsångest i hans uppsyn där han stapplar sig fram mellan alla andra godsvagnsliknande kundvagnar, hans stora knogar vitnar av greppet runt handtaget på vagnen. Hans fru har friska, rosiga kinder och något vått i blicken. Hans fru befinner sig i paradiset, den förbjudna frukten dinglar förföriskt framför hennes ögon, medan maken närmast verkar stå i kö till helvetet. Han tittar då och då lite anklagande på den kvinna som dömt honom till detta. Dömt honom till tortyr genom kassakö och utvisat honom ur det ljuva hemmet...

Jag lägger märke till en mamma som förmodligen bittert ångrar sitt tilltag, hennes barn har upptäckt den gigantiska vägg som ser ut att tillhöra pepparkakshuset i en känd saga och de har börjat knapra på den... Men det är inte häxan som hotar dem utan deras mor, högröd i ansiktet och med en blick som avslöjar hennes innersta känslor... Högexplosiva känslor. Hon sliter tag i den minsta, vi kan kalla honom Hans, och sätter honom i en kundvagnsliknande bur. Där ska han sitta varje gång de ska handla säger hon och jag tänker för mig själv att han helt enkelt får sitta där tills han blivit stor och inte längre ryms. Min fantasi blir inte sämre av att han matas genom gallret av en rödklädd häxa som delar ut glass och bananer...

Bakom mig i kön står en butter kvinna tillsammans med en väninna. Hon klagar över besväret att handla, allt folk och trängseln. Ändå har hon av egen fri vilja trotsat värmen, barnfamiljerna och pensionärerna för att lägga endast tre varor i sin korg. Alla försök till uppmuntran från väninnans sida möts av gnälliga mothugg. Min fantasi börjar snurra av den sura kvinnans uppsyn och jag funderar över en förklaring till hennes bitterhet. Efter en stund har jag en tänkbar diagnos. Antingen galopperande klimakteriebesvär eller möjligtvis total avsaknad av kroppslig lusta. Kanske en kombination.. Jag bestämmer mig för det senare och ser henne framför mig en söndag eftermiddag, dagen efter en lyckad kväll, rufsig i håret och med ett leende som går från öra till öra. Då handlar hon glatt nya nylonstrumpor och en deodorant, småsjunger och gör små hoppsasteg... Jag funderar ett ögonblick på att tipsa henne om detta, men närvaron av min mor och risken för att jag ska få en snyting får mig att låta bli.

En äldre kvinna i sällskap med någon som jag förmodar är hennes dotter skjuter en rullator framför sig. Hon tittar sig hela tiden omkring och ser väldigt förvånad ut. Åldringen blir bjuden på glass och cider men vägrar smaka eftersom de inte passerat kassan ännu. Dottern gör sitt bästa för att förklara men det går helt enkelt inte hem. Den gamla vägrar resolut att smaka och blir märkbart surare och surare. Klagomålen viner genom luften som en läderpiska och de syrliga kommentarerna träffar till synes ganska bra. Efter en stund frågar tanten för fjärde gången om de har möblerat om hyllorna på Konsum och om det inte var bättre förr när det var lanthandel... Dottern suckar för femte gången.

Jag konstaterar muntert att det lönar sig att låta tankarna färdas fritt i en lång kö för vips är jag framme vid kassan. Dessutom är jag otroligt road av alla observationer jag gjort. Kanske skulle man kunna skriva en doktorsavhandling på beteende i lång kö på nyöppnad stormarknad? Jag har ju dock dragit en del slutsatser av mina erfarenheter i kön...

Alla är vi olika, vilket för övrigt är en himla tur, och alla trivs förmodligen inte på stormarknader. Jag tyckte inte att det var så farligt idag, jag hade ju likt så många andra lockats dit av billig läsk osv och var även förberedd på folkmassan innan. Dessutom gillar jag stora affärer där man inte bara hittar mat. Men de som blivit tvingade, övertalade eller rent av lurade att äntra den kokande grytan av svett, hysteri och varudragkamp såg inte ut att må så bra. Kanske MAXI skulle ordna någon form av passning och verksamhet för dessa medsläpade herrar, kanske Clas Ohlsson skulle kunna inrymmas i en angränsande del? Tänk vilken frid det skulle råda, barnen i sin lekhörna och gubbarna i sin... Rena paradiset för veckohandlande fruntimmer!!!